Bläää
Jag har börjat inse hur kort tid jag har här.. jag ser att spåren efter de jag gort börjar suddas ut, det enda som bevisar att de faktikt hänt är papper, andra människor osv.. inte mina minnen, mina minnen av värkligheten är det enda dokument, och de räknas u inte, det räknas inte som bevis. Det ger mig ångest! Denna känsla är för ny för mig, vet inte hur jag ska takta den, och även om man skulle kunna tänka sig att för en person som är 50år är detta otroligt jobbigt, men jag tror att det är värre för mig för jag har inte lärt mig hantera de.
Jag är så lycklig, igår skissade jag upp hela min tavla på en Uppspänd Linneduk, ska kolla vilka färger som jag blir tvungen att köpa till och vilka som börjar ta slut och ska köpa de imorgon.
Jag känner mig likgiltig hahaha men endå inte, underbart jag vet att jag kommer gilla livet!!
Jag är så lycklig, igår skissade jag upp hela min tavla på en Uppspänd Linneduk, ska kolla vilka färger som jag blir tvungen att köpa till och vilka som börjar ta slut och ska köpa de imorgon.
Jag känner mig likgiltig hahaha men endå inte, underbart jag vet att jag kommer gilla livet!!
Kommentarer
Trackback
