Lisen....

Oftast kan det va svårt att se den utströdda, otydliga och lösa gränsen mellan att vara lycklig och inte va de. Jag kan inte påstå att jag är olycklig, snarare att jag är lycklig utan någon livsglädje. Det inspererar mig till att skapa, drar ner mig och jag får kontakt till mitt inre. Det är värkligen svårt att förstå själv så jag kan tänka mig att för dig som läser måste de va svårt.
I går natt fick jag en ångestatack, feber, svettades kunde inte andas, men i dag är jag bra igen.  

Jag såg en bra artikell i tidningen i dag och ville skriva om den här, Patrik Eriksson är en kille som bor i GBG och förut va väldigt olycklig, problem med kärleken och allmänt dålig(HAHA). Han har spelat in sin livskris med sin mobil och nu visas den. Det är den enda svenska domkumentär som filmats 100% med mobilen. Han har inslagg av när han t.ex. runkar, har sex eller gråter.
han säger i en intervju att han inte skulle tagit med detta om de inte berörde och han vill säga något med dokumentären.
Den vill jag se!!!! mer om det på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=738498  

Håller på lite med mina möss då och då, de är så söta och de MÅSTE bli tama och redan nu äta ur min hand, jag är bara så irriterat otålmodig i dessa tillfällen, jag vill ta upp dem nu(!) och trotts att jag vet om jag gör de kommer träningen va förstörd kan jag inte låta bli.