Hejsan
Min andra hälft
Något som jag tyckt undermedvetet sakna är min andra värld, min andra trygghet och andra allt.
Min pappa och hella hans värld börjar nu sakna men säkert målas upp igen och jag känner mig så lycklig..
På tåger hem i dag kännde jag mig så lycklig att jag blev sorgsen, på ett underbart sätt!
Jag ska förklara dagen;
Först åker jag med skolbussen och islt för att gå av vi tystberga går jag av i Nyköping och knallar hem till Johan sover, typ, hemma hoss han. Sedan åker vi till sthlm tillsammans med tåger och det är så mysigt, jag gillar han såå mycket. I sthlm köpter han lite mat, målar saker osv.. och så irrar vi runt i gammla stan, när vi skilljs åt är jag på jakt efter 7-eleven´för att köpa nudlar (är besatt).. tiden går och jag ger upp för är redan försenade till vernisagen. Jag köper en korv påväg mot akademin och framma vid Konstakademin är de trevligt - alla männsikor där är snälla och artiga.
Min pappa och hans typ halvbror klas kommer sedan och det känns kul att någon kommer lixom, senare kommer min farfar och de hadde jag ingen aning om, blev förvånad.
Väl på centralen efter vernisagen så ser jag att tåget jag skulle ta inte existerar. OKAY 1timma dödtid och då ringer John (min farbror) och säger att han missade vernissagen men han kan komma med min nya kusin Stella.
va kul, att träffa dem skulle bli skit kul.
Men så blir de ett pinsamt missförstånd.. jag har ju alltså inte sätt någon av följande männsikor jag berättat om nu på väldigt länge och jag ser en snubbe som kollade väääldigt sökande på mig, och när han gick förbi vändes blicken/hela ansiktet i takt med att han gick förbi (fattar ni?)lixom mot mig.. och jag blev osäker, tänkte, !TÄNK om John ser heelt konstig ut nu förtiden" och när jag ser snubben vända sig längre fram och kommer imot mig blir jag ennumer osäker, det kanske är han ifl :S?
Han kommer fram till mig, varpå ja reser mig upp säger väldigt fammiljärt hej och han säger, Åh jag måste bara säga att du har väldigt speciell karaktär och de är inte så vanligt här i sthlm, du har cool stil.. och han går..
okay där står jag fånig och alla kollar på mig EHHH! Jag lådsar att jag reste mig för att gå iväg för att inte verka helt sepe och ställer mig vid ingången och jag kan inte sluta garva! varpå fler blickar träffar mig som tänker "sepe"!
John och stella kommer ifl och stella va såå jäävla söt :-P !
Efter missat tåget och bla bla är jag nu hemma ifl! Väldig tnöjd med tillvaron!
Gillar johan så jävla mycket!
Något som jag tyckt undermedvetet sakna är min andra värld, min andra trygghet och andra allt.
Min pappa och hella hans värld börjar nu sakna men säkert målas upp igen och jag känner mig så lycklig..
På tåger hem i dag kännde jag mig så lycklig att jag blev sorgsen, på ett underbart sätt!
Jag ska förklara dagen;
Först åker jag med skolbussen och islt för att gå av vi tystberga går jag av i Nyköping och knallar hem till Johan sover, typ, hemma hoss han. Sedan åker vi till sthlm tillsammans med tåger och det är så mysigt, jag gillar han såå mycket. I sthlm köpter han lite mat, målar saker osv.. och så irrar vi runt i gammla stan, när vi skilljs åt är jag på jakt efter 7-eleven´för att köpa nudlar (är besatt).. tiden går och jag ger upp för är redan försenade till vernisagen. Jag köper en korv påväg mot akademin och framma vid Konstakademin är de trevligt - alla männsikor där är snälla och artiga.
Min pappa och hans typ halvbror klas kommer sedan och det känns kul att någon kommer lixom, senare kommer min farfar och de hadde jag ingen aning om, blev förvånad.
Väl på centralen efter vernisagen så ser jag att tåget jag skulle ta inte existerar. OKAY 1timma dödtid och då ringer John (min farbror) och säger att han missade vernissagen men han kan komma med min nya kusin Stella.
va kul, att träffa dem skulle bli skit kul.
Men så blir de ett pinsamt missförstånd.. jag har ju alltså inte sätt någon av följande männsikor jag berättat om nu på väldigt länge och jag ser en snubbe som kollade väääldigt sökande på mig, och när han gick förbi vändes blicken/hela ansiktet i takt med att han gick förbi (fattar ni?)lixom mot mig.. och jag blev osäker, tänkte, !TÄNK om John ser heelt konstig ut nu förtiden" och när jag ser snubben vända sig längre fram och kommer imot mig blir jag ennumer osäker, det kanske är han ifl :S?
Han kommer fram till mig, varpå ja reser mig upp säger väldigt fammiljärt hej och han säger, Åh jag måste bara säga att du har väldigt speciell karaktär och de är inte så vanligt här i sthlm, du har cool stil.. och han går..
okay där står jag fånig och alla kollar på mig EHHH! Jag lådsar att jag reste mig för att gå iväg för att inte verka helt sepe och ställer mig vid ingången och jag kan inte sluta garva! varpå fler blickar träffar mig som tänker "sepe"!
John och stella kommer ifl och stella va såå jäävla söt :-P !
Efter missat tåget och bla bla är jag nu hemma ifl! Väldig tnöjd med tillvaron!
Gillar johan så jävla mycket!
Kommentarer
Trackback
